Taximisshandeln – rättssåpan fortsätter

I dag var det då dags för det tredje försöket till rättegång mot den Taxichaufför som gav sig på mig på Vasagatan för idag nästan exakt två år sedan och som blev orsaken till att jag i det närmaste slutat cykla i Stockholms innerstad. För att göra en kort summering av vad som har hänt så havererade den första rättegången när flera ”okända vittnet” till den åtalade plötsligt dök upp i rättssalen utan att tidigare hörts eller givit sig till känna.

Ett halvår senare blev rättegångsdatum nummer två. Fallet skulle tas upp en Måndag, men på Fredag ringer man från tingsrätten och meddelar att den tilltalade hastigt åkt utomlands på begravning, allt ställs in.

Så idag var det åter igen dags. På plats finns försvarare, nämndemän, ordföranden, åklagare, tolk och vittnen som under dagen ska redogöra för vad de sett, men vår käre Taxichaufför väljer att inte inställa sig i rättssalen. Allt ställs åter in.

Så, nu två år efter händelsen har ingenting hänt. Den åtalade verkar ha sålt sin taxiverksamhet till ännu en mindre seriös aktör nyligen dömd för att efterlikna Taxi Stockholm och har samtidigt själv bidragit till att samhället får stå för notan för ännu en inställd rättegång.

Inblick i rättssystemet

Då var rättegången mot det taxichaufför som slog mig igång och det blev en märklig upplevelse för mig som aldrig satt min fot i en rättssal tidigare. Informationen innan rättegången var väldigt sparsam, kort och gott ett datum med ”du är kallad som målsägare”.
När väl dagen med rättegången kom var jag förstås nervös. Hur gör man, ska man prata med någon innan, vad förväntas av mig?

Många frågor men inga svar. Väl i tingsrätten fanns ett pyttelitet väntrum utanför rättssalen där man då förväntades sitta öga mot öga med den person som några månader innan slagit mig. Ytterst märkligt och obehagligt. Till slut dök det upp en åklagare och försvarsadvokat som hälsade och sedan var allt igång, ingen som innan pratade med mig om min upplevelse eller om den information som jag haft kring ärendet annat än polisförhören.

Taxichauffören fortsatte med sin påhittade historia om att jag skulle ha slagit honom, han hade ju enligt egen utsagt varken slagit eller spottat på mig utan det var jag som var boven i dramat. Han hade inte heller stått parkerad i cykelfältet utan allt var en komplott och lögn från min sida. Han drog också rasistkortet och hävdade att polisen aldrig lyssnade på invandrare.

Det var motbjudande att sitta och höra hur en person, i en rättssal, ljuger för en jury utan att blinka. Tyvärr slutade dagen väldigt märkligt. Försvaret hade kallat in 5 ”vittnen”, varav två personer som nu veckor innan rättegången kommit på att de minsann sett allt som hände på platsen. Nya ”vittnen” som inte ens var höra av polis. Vilket ledde till att rätten var tvungen att skjuta upp hela rättegången och eventuellt göra om hela proceduren från början. Snacka om ett resursslöseri utan dess like.

Jag undrar om dessa nya ”vittnen” vet vad det innebär att ljuga i en rättssal. Det kommer de att bli varse om nästa gång eftersom jag grävt fram något spännande som visar sanningen. Tack och lov för modern teknik!

Taxi 020 har börjat med cykeltaxi, eller?

Det talas ständigt i sociala media om hur cyklister inte respekterar gångbanor, tillåt mig därför presentera hur det kan se ut på cykelvägarna. Den här taxibilen som vid skrapan på södermalm i Stockholm kört mot enkelriktat, bestämmer sig helt plötsligt för att ta cykelbanan i stället. Vi kan ta felen i ordning…

1. Kör mot enkelriktat på Vartoftagatan
2. Kör på cykelbanan
3. Stannar i cykelbanan
4. Kör mot rött

 

Rättsligt efterspel – från brottsoffer till misstänkt

I Augusti blev den vanliga cykelturen till jobbet en traumatisk upplevelse som etsade sig fast i länge i mitt psyke. Det var inte det att den upprörda taxichauffören valde att slå och spotta på mig som vållat ångest utan det faktum att han, i syfte att på något märkligt sätt försöka legitimera sin egen våldsgärning, ljög ihop en historia om att jag skulle ha utdelat ett slag när jag cyklade förbi, den i cykelbanan parkerade, taxibilen och gjorde en motanmälan när jag tillkallat polis. (I den verkliga världen så dunkade jag till på rutan för att göra föraren uppmärksam på den olagliga och farliga parkeringen).

För att göra saken ännu värre, och vad som verkligen får mig att fundera över moralen hos många, var det faktum att han fick flera av sina friåkande taxibekanta att vittna om denna påstådda händelse.

Nu hade jag helt plötsligt gått från att vara brottsoffer till att själv vara brottsmisstänkt för misshandel med efterföljande polisförhör där jag med troligen rätt skärrad röst åter fick beskriva vad som hade hänt.

Månaderna har gått, och det tog flera veckor innan jag kunde cykla förbi centralstationen igen. Första gången jag tog psykiskt mod till mig att passera platsen igen stod samma taxibil parkerad utanför. Inte i cykelbanan denna gång utan i stoppförbudzonen.

Lite drygt två månader efter händelsen ringde telefonen igen, det var polisen som förklarade att ytterligare ett vittne ”plötsligt trätt fram” och vittnade till chaufförens fördel. Inte helt oväntat visade sig även detta ”vittne” vara en friåkande taxichaufför som vid den aktuella händelsen skulle ha suttit i sin bil på motsatt sida av gatan ett 50-60 tal meter bort men som nu, av okänd anledning, kommit till insikt att ge sig till känna och med märklig detaljrikedom kunde beskriva ”händelseförloppet”.

Läget såg verkligen illa ut och min nervositet övergick till ångest. Under ett par veckors tid var detta det första jag funderade på varje morgon och det sista jag tänkte på innan jag somnade. Scenen utanför centralen har spelats upp i min hjärna minst tusen gånger.
Hur kan man ha så låg moral att man ljuger polisen rakt upp i ansiktet, för mig är det ofattbart.

Lyckligtvis så är det ett problem med att ljuga och framför allt om flera personer ljuger om samma sak, vilket jag blev varse om efter att ha rest mig från den värsta ångesten och begärt ut förundersökningen från polisen. När jag läste igenom förhören så blev det i alla fall för mig så uppenbart att när man har flera lögnare så håller inte historien ihop och det gjorde det inte här heller. Detaljerna skiljde sig så mycket åt från de olika ”vittnena” att det inte kunde uppfattas som annat än en ren uppdiktad historia, frågan var om en åklagare skulle vara av samma uppfattning som mig?

När brevet från åklagarmyndigheten damp ner i brevlådan var det med darrande hand som jag sprättade upp kuvertet. Rubriken löd: Underättelse om beslut, och jag läste snabbt vidare…
Det föreligger inte tillräckliga bevis för att på ett objektivt sätt kunna förvänta sig en fällande dom. Åtal kommer inte att väckas.

Ett ton sten föll från mina axlar, inte heller åklagaren köpte lögnerna!🙂

En vecka senare kom ytterligare ett brev där jag blev kallad som målsägande, det vill säga att man går vidare med min anmälan om misshandel.

Kära taxichafför!
Jag förlåter dig för att du förlorade humöret och gav mig det där knytnävsslaget i magen. Jag var öm i magen i ett dygn men det gick över. Jag förlåter dig för den där spottloskan du placerade i mitt ansikte, den som du till polisen uppgav måste ha varit saliv som flög ur munnen när du pratade. Det var ganska äckligt men är borta sedan länge.

Däremot förlåter jag inte dina lögner och den ångest du gett mig, den hoppas jag att du kommer att få äta upp när vi ses i rätten!

Westin Buss försvarar felparkeringar

För någon vecka sedan la vi  på vår Facebooksida upp en bild på en av Westin Buss felparkeringar på Vasagatan i Stockholm. Under gårdagen dök det upp kommentarer på bilden i försvar till parkeringen på cykelfältet.

Westin Buss parkerad i cykelbanan vasagatan

Detta är ingen cykelbana utan ett cykelkörfelt, där får man stå om det som på bilden inte finns plats innanför.

Nyfikna på vem personen bakom kommentaren är klickar vi oss vidare in på hans profil och ser där att personen i fråga är Personalansvarig på… *trumvirvel* … Westin Buss!
Bild

Vi svarar på påståendet i kommentarsfältet med följande inlägg:

Nej, det stämmer inte. Stockholm har en lokal föreskrift som tillåter tunga fordon över 3,5 ton och taxi att stanna i parkeringsförbud i 30 minuter. i ett cykelfält är det stoppförbud, inga undantag finns! Cykelfält är ett körfält, inte en zon. I Stockholms undantag står: ”Medgivandet gäller inte i för särskilt ändamål eller fordonsslag anordnad zon eller i körfält för fordon i linjetrafik.” cykelfält är inte en zon. Där råder stoppförbud, inte bara parkeringsförbud.

Vi rättar oss sedan angående ”inga undantag finns” vilket det gör, för militära fordon under pågående operation, rätt ska vara rätt.

Vi länkar även till Stockholms parkeringsregler där det tydligt framgår att:

Du får inte stanna i ett cykelfält. Du får för övrigt inte heller köra i cykelfältet, annat än om du behöver korsa det.

Efter våra svar blev det tyst, vilket är synd för en dialog och upplysning behövs. Tydligen råder det en skrämmande okunskap om detta som för en bilist eller bussförare kanske ter sig banalt men för en cyklist ofta innebär risker.

Westin Buss säger på sin hemsida:

För oss är det en självklarhet att våra medarbetare lever upp till god sed i trafiken. Vi har en sådan attityd och värdering i trafiken att Westin buss ska betraktras som ett gott föredöme och att kunder och medtrafikanter direkt kopplar vårt varumärke till säkerhet, trygghet och professionalism.

Låt oss hoppas att detta inlägg kan öka Westin Buss professionalism i att förstå parkeringsreglerna

Misshandlad av taxichaufför

Aggressivitet i trafiken är ett märkligt fenomen som jag handgripligen fick känna på idag när jag som vanligt cyklade till jobbet. Strax innan centralstationen stod en taxibil parkerad i cykelfältet. I morgontrafiken var det inte helt ofarligt att försöka ta sig förbi och för att uppmärksamma föraren på den olagliga och farliga parkeringen dunkar jag till på rutan.

Jag cyklar sedan vidare och tänker inte mer på detta men medan jag väntar vid nästa trafikljus på att få grönt så känner jag någon som bakifrån försöker slita mig av cykeln. Det är taxichauffören kört ikapp och som nu skriker åt mig.
”Du slog på min ruta!”.

Lätt chockad och förvånad svarar jag, ”Ja det gjorde jag, du stod parkerad mitt i cykelbanan”, varvid han åter igen försöker dra mig av cykeln.
”Kliv av cykeln!” skriker han åt mig och när jag svarar ”nej” ger han mig ett knytnävsslag i magen.

Jag tappar andan och vet inte riktigt vad jag ska göra men tar upp mobilen och tar en bild av bilen och chauffören.

Bild

En kvinnlig medcyklist som står bredvid mig frågar om jag mår bra, men i samma stund kör taxichaffören förbi och passar på att skicka en spottloska i ansiktet på mig innan han gasar därifrån.

Jag står kvar och kan inte riktigt förstå vad som har hänt, men blir väldigt glad över att flera personer runt omkring kommer fram och erbjuder sig att vittna om händelsen. ”Ring polisen, vi hjälper dig” och jag får både visitkort och telefonnummer av totalt fem vittnen.

Medan jag samlar mig och får uppgifter har taxichauffören kommit tillbaka för rond nummer två. Nu skriker han att ”Du slog först!” och uppträdde åter igen hotfullt så jag ringer polisen.

Då går mannen åter igen iväg trots att jag och ett vittne ber honom stanna tills polisen kommer, men han avviker igen. Efter en stund kommer polisen och tar mina uppgifter, då dyker chauffören åter upp och nu är hans version att jag, cyklande och genom rutan ska ha slagit honom i ansiktet. Han har dessutom ”hittat” ett ”vittne” som kan styrka hans uppgifter.

Så nu sitter jag här med en klump i magen över att jag kanske är anmäld för misshandel av en mytomanisk och våldsam taxichaufför.

Undrar om bolaget är stolta över sina anställda?

Nybörjare i trafiken, inget för Stockholm

Sommarlovet har börjat för många och det påminner mig om mina barndoms sommardagar uppe i Dalarna där man dagligen hoppade upp på cykeln och utforskade omvärlden med sina kompisar. Cykeln var helt central för att transportera sig mellan fotbollsplan, skogsgläntan och kamraters hem.

cykl3I dag fick jag en flashback till allt detta när jag som vanligt cyklade till jobbet och hamnade bakom en kille i tio års åldern. Det slog mig plötsligt att detta är någonting väldigt ovanligt, en syn som man sällan möter i det cykelovänliga Stockholm och det kändes väldigt sorgligt att se de nervösa blickar som pojken slängde runt om sig när han gång på gång tvingades svänga ut i den trafikerade gatan för att cykelbanan blockerats av både yrkestrafik och privatbilister.

Jag tänkte samtidigt på alla hatgrupper och elaka kommentarer mot cyklister som cirkulerat i sociala media på sista tiden. Ni har väl styre för helvete, bara att svänga runt. 

Nej, det är inte så bara att svänga runt när det passerar fordon på tusen kilo bara centimetrar bort. Det är faktiskt rätt obehagligt och ibland skrämmande och det var precis det som denna killes blick förmedlade.

Vill vi att våra barn ska kunna och våga ta sig fram på cykel på ett säkert sätt även i stan? Då är det dags att göra någonting nu!

Bild